Hur är det då att bygga eget hus, stall, teknikhus, väg, m.m. helt från grunden? Vi har faktiskt gjort precis allt själva - förutom grävning. Som alltid är det bland annat en fråga om tid och pengar. Tid har alla lika begränsad del av, men man kan prioritera vad man lägger den på. Pengar har de flesta idag, och man får ut mer av dem om man bygger själv (även om det inte känns så, för att allt ändå läggs in i huskassan).
Man underkastar sig en slags livsstil, där huslån, dyra fakturor, massor av arbete och trötta kroppar är vardag. Man behöver kunna hålla huvudet kallt, och vara uthållig, kanske vara en aning tokig?, samt förstås veta en hel del om att bygga. Inte allt, för mycket lär man sig på vägen. Det är slitsamt, påfrestande och tidvis behöver man göra stora uppoffringar för att driva projektet framåt. Betalningen är dock en obeskrivlig känsla av att ha gjort det själv. En slags ödmjukhet av allt jobb som är nedlagt. Det är fantasktiskt kul att kika på bilder på resans gång och varenda bild framkallar en speciell känsla. Vi är eniga om att det är bland det roligaste vi gjort, sällan man känt sig så "levande". I slutändan, men även på vägen är det helt klart värt det. Alla behöver inte bygga hus. Men man ska veta att vilja försätter berg, och att det finns en oerhörd kraft i att arbeta för sig själv, och skörda framgångarna. Ingenting går så fort som man tänkt sig, och ser man tillbaka på en dags jobb, eller tillochmed en veckas jobb så kanske man slås ned av vad man hunnit med, men jobbar man på varje dag och sen ser tillbaka en månad, eller ett år, så blir man imponerad av vad mycket man hunnit med. Förutom tid och pengar kan alltså även uthållighet läggas till på bra-att-ha-listan..
Hur orkar man?
Alltså, om man har en inställning till livet att allt ska vara lätt som en plätt och läggdags vid halv tie och vakna utvilad utan vare sig för korta hälsenor eller ömmande fingrar, eller att disken fixar sig själv kl 23.35 eller någon annan utopisk fantasi, då blir man besviken. Man kommer att känna sig dödstrött, genomblöt, fattig , men så länge man har hoppet uppe, en benhård inre strävan efter att nå målet, så spelar detdär ingen roll. Det är helt enkelt värt det. Efter ett tag lär man sig till och med att gilla det. "Gilla" kanske är ett starkt ord, men då kroppen skriker är ändå huvudet klart och har ett slags förhållningssätt att det går över. För det är mycket jobb, det ska man veta.
En del tror att man är en smula tokig, på gränsen till dumdristig, eller att det helt nödvändigt krävs en förmåga att vara helt omotiverat positiv och inte tänka längre än näsan räcker för att orka med ett sådant här projekt. Det kan inte vara mer fel. Dumdristighet leder en till misslyckande. Det krävs att man har stenkoll på allt, redan innan man sätter igång. Allt måste vara färdigplanerat. Man behöver ligga steget före med allt för att inte stanna upp i rörelsen. Hjälper det en att vara optimist så kan man väl få vara det, men det ändrar inte mängden jobb som finns att göra. Missförstå rätt - det mesta sitter i huvudet, och det hjälper en att redan från början veta hur mycket jobb som väntar. Det underlättar ju att man gillar det man håller på med. Vet man om hur människan fungerar - eller iallafall en själv, så vet man att det bara är att bocka av alla svårigheter som en planerad del av byggprocessen och gå vidare..
Så vad är mitt råd till de som aldrig byggt ett hus från grunden själv? Gör det inte! gör det inte, och gör det för i helskotta och allt i världen inte. Om du inte byggt ett hus förut har du inte en susning om hur h-e-l-v-e-t-i-s-k-t mycket arbete det är. Det går inte att föreställa sig. Och ska ni ändå bygga ett, se till att ha byggt ett innan, som vi. Förutom att huset denna gången är exakt dubbelt så stort som tidigare, och att vi dessutom passade på att bygga ett häststall samtidigt, så visste jag exakt vad vi gav oss in i. Faktum är att det var lättare denna gången. Allt sitter i huvudet.
Många undrar om man inte är trött på bygget nu när allt är färdigt. Nej, absolut inte, inte ens om man känner efter riktigt ordentligt. Vi planerar redan för nästa byggprojekt på gården..
Några visdomsord:
Regn! Blir man blöt fryser man. Fryser man lever man! Lär dig gilla det! Det går över.
Regn är uppfriskande! Den enda gången man hatar regn mer än allt annat, är när man håller på att lägga tak. Hatar - i ordets rätta betydelse..